fan
Jag suger på det här med bloggande.. haha.. men det har hänt så mycket, och jag har tänkt så mycket, vet liksom inte var man ska börja.. Det händer en del hos oss i familjen just nu, jag och kenta har ringarna på igen, och är lyckliga som aldrig förr... vi är en avslappnad familj numera, som uppskattar livets små goda ting. Vi har en del planer framöver, bla, kommer vi att flytta till en större lägenhet, med bättre förutsättningar för vår familj än vi har nu, just nu tycker jag att vi bor i en liten skokartong på 90kvm... låter stort... men nej.
Jag jobbar på, på jobbet och trivs som fisken i vattnet, underbara medarbetare och trevliga kunder.
I måndags 22/3 ringde de från dafis och sa att Mathilda var riktigt dålig och kräktes, eftersom jag va fast här åkte Kenta med ilfart till dagis eftersom jag pratade med de en gång till och de säger att d är nog dax att skynda sig för hon är riktigt dålig. Här sitter jag ängslig som fan ville bara hem. Men hennes pappa hämtade ju och det gick ju kanon.
Väl hemma möts jag av en väldigt blek liten tjej som blev väldigt mammig, kräktes och hade feber. Hon slocknade på soffan vid 20, utan mat eller välling.. eller jo, hon fick i sig 3 danonino.. vällingen kräktes hon upp tidigare på dagen, så det vågade jag inte henne. Hon drack relativt bra och varvade mellan saft och vatten. När hon somnat hoppade jag in i en dusch, och när jag kom ut och fått på mig en tröja och underkläder går jag ut i vardagsrummet, då sitter kenta på huk med en kräkandes Mathilda... Jag hör hur hon börjar kippa efter luft och 2 sekunder senare, är hon lelös, vi får ingen kontakt med henne och ingen vet egentligen om hon andas eller inte, Kenta springer in på toaletten, och drar ut slem från både näsa och mun, Då börjar hon krampa. Under tiden har jag hunnit ringa ambulans, gå så långt bort ifrån de som möjligt, ställer mig på balkongen och pratar med mamma i telefon.. det var nog den bästa insatsen jag kunde göra... jag klarade inte av att se mitt barn så.. trodde helt ärligt hon skulle dö. Så min panik fick jag lägga på mamma.
När ambulansen kommer har jag i allt tumult fått i mathilda en supp, och klätt på mig och packat en väska.. vi åker in, inte med ilfart eftersom hon var vid medvetande igen och uppenbarligen illamående.
När vi kommer in till södersjukhuset, ser det rätt kört ut. fullt av ungar och inga sittplatser, jag säger till ambulanspersonalen, "eftersom Kenta e hemma med Emilia, ser nbi till att vi får ett rum, annars åker vi till ett annat sjukhus" då säger ambulanspersonalen "ja självklart, jag förbjuder er att sätta er i det här rummer, hon har varit med om ett trauma, du med för den delen".. Han går fram till luckan och berättar vad som hänt och säger att får vi inte ett rum så åker vi till ett annat sjukhus, eftersom Mathilda är så medtagen. De ordnar ett rum åt oss, och när jag och Mathilda är ensamma på rummet så släpper det för mathilda, hon bara gråter o gråter, och ska ligga nära mig hela tiden, hon var så slut så hon orkade inte få fram nå ljud knappt, bara en massa snyftningar och ett par gälla gnäll. Jag får slutligen henne att slappna av och somna, Mamma kommer in efter uingefär en timme, och kenta kör emilia till rebecca. När mamma varit där i ca 20 minuter kommer en sjuksköterska in, med arrogant ton och säger, "hej, nu får ni gå ut härifrån, en annan patient behöver rummet"... eh jaha?!
"men var ska vi ta vägen då?", "ja till väntrummet"....
Jag trodde helt ärligt inte det var sant.. men jag fick väcka mitt stackars barn, och när vi kom ut i väntrummet insåg jag precis va i helvete hon hade hade gjort och sagt.. vi hade varit inne i 2 timmar, inte en jävel hade kommit in och kollat Mathilda, det enda jag bad om va ett urinprov, inte ens det kunde de göra under tiden.. vi blev bara inforslade i ett rum som vi sen blev av med.. och helt ärligt.. jag sätter inte mitt sjuka barn, som jag några timmar innan trodde var på väg att dö i ett väntrum med minst 50 sjuka barn... då åker jag hem och låter henne sova i en säng. Hon ska fan inte få sitta där ute med bara pyjamas och 40 grader i feber, det fanns inte ens en sittplats... Så när Kenta kom, gick jag fram till receptionen och sa ett o annat, och sen åkte vi hem.. vet ni vad de svarar "ja, alltså vi kan ju inte göra någon bedömning, så vi kan ju inte hindra er"... KONSTIGT!!!! Ni har ju inte ens sett ungen!!!
Så vi åkte hem, och mathilda sov hela natten.. men fick väcka henne vid 3, då hon hade 40 graders feber, och ge henne alvedon och vatten, det gick över förväntan. På morgonen ringde jag vårdcentralen, och vi gick ner med urinprov, de stack henne i fingret och sen träffa vi läkaren.. vi fick konstaterat att hon hade dubbelsidig öroninflammation, och halsfluss... förmodligen har hon haft jävligt ont i huvudet också, då jag började kräkas och hade så ont i huvudet att jag inte ens såg tvn sen på kvällen. Men helt ärligt.. södersjukhuset aka slakthuset kan ta sig i R Ö V E N!!!!!!
Nu mår mathilda iaf bra, efter en dunderkur.
Nu sitter jag spänt här och väntar på om det kommer någon som byter av...
Jag jobbar på, på jobbet och trivs som fisken i vattnet, underbara medarbetare och trevliga kunder.
I måndags 22/3 ringde de från dafis och sa att Mathilda var riktigt dålig och kräktes, eftersom jag va fast här åkte Kenta med ilfart till dagis eftersom jag pratade med de en gång till och de säger att d är nog dax att skynda sig för hon är riktigt dålig. Här sitter jag ängslig som fan ville bara hem. Men hennes pappa hämtade ju och det gick ju kanon.
Väl hemma möts jag av en väldigt blek liten tjej som blev väldigt mammig, kräktes och hade feber. Hon slocknade på soffan vid 20, utan mat eller välling.. eller jo, hon fick i sig 3 danonino.. vällingen kräktes hon upp tidigare på dagen, så det vågade jag inte henne. Hon drack relativt bra och varvade mellan saft och vatten. När hon somnat hoppade jag in i en dusch, och när jag kom ut och fått på mig en tröja och underkläder går jag ut i vardagsrummet, då sitter kenta på huk med en kräkandes Mathilda... Jag hör hur hon börjar kippa efter luft och 2 sekunder senare, är hon lelös, vi får ingen kontakt med henne och ingen vet egentligen om hon andas eller inte, Kenta springer in på toaletten, och drar ut slem från både näsa och mun, Då börjar hon krampa. Under tiden har jag hunnit ringa ambulans, gå så långt bort ifrån de som möjligt, ställer mig på balkongen och pratar med mamma i telefon.. det var nog den bästa insatsen jag kunde göra... jag klarade inte av att se mitt barn så.. trodde helt ärligt hon skulle dö. Så min panik fick jag lägga på mamma.
När ambulansen kommer har jag i allt tumult fått i mathilda en supp, och klätt på mig och packat en väska.. vi åker in, inte med ilfart eftersom hon var vid medvetande igen och uppenbarligen illamående.
När vi kommer in till södersjukhuset, ser det rätt kört ut. fullt av ungar och inga sittplatser, jag säger till ambulanspersonalen, "eftersom Kenta e hemma med Emilia, ser nbi till att vi får ett rum, annars åker vi till ett annat sjukhus" då säger ambulanspersonalen "ja självklart, jag förbjuder er att sätta er i det här rummer, hon har varit med om ett trauma, du med för den delen".. Han går fram till luckan och berättar vad som hänt och säger att får vi inte ett rum så åker vi till ett annat sjukhus, eftersom Mathilda är så medtagen. De ordnar ett rum åt oss, och när jag och Mathilda är ensamma på rummet så släpper det för mathilda, hon bara gråter o gråter, och ska ligga nära mig hela tiden, hon var så slut så hon orkade inte få fram nå ljud knappt, bara en massa snyftningar och ett par gälla gnäll. Jag får slutligen henne att slappna av och somna, Mamma kommer in efter uingefär en timme, och kenta kör emilia till rebecca. När mamma varit där i ca 20 minuter kommer en sjuksköterska in, med arrogant ton och säger, "hej, nu får ni gå ut härifrån, en annan patient behöver rummet"... eh jaha?!
"men var ska vi ta vägen då?", "ja till väntrummet"....
Jag trodde helt ärligt inte det var sant.. men jag fick väcka mitt stackars barn, och när vi kom ut i väntrummet insåg jag precis va i helvete hon hade hade gjort och sagt.. vi hade varit inne i 2 timmar, inte en jävel hade kommit in och kollat Mathilda, det enda jag bad om va ett urinprov, inte ens det kunde de göra under tiden.. vi blev bara inforslade i ett rum som vi sen blev av med.. och helt ärligt.. jag sätter inte mitt sjuka barn, som jag några timmar innan trodde var på väg att dö i ett väntrum med minst 50 sjuka barn... då åker jag hem och låter henne sova i en säng. Hon ska fan inte få sitta där ute med bara pyjamas och 40 grader i feber, det fanns inte ens en sittplats... Så när Kenta kom, gick jag fram till receptionen och sa ett o annat, och sen åkte vi hem.. vet ni vad de svarar "ja, alltså vi kan ju inte göra någon bedömning, så vi kan ju inte hindra er"... KONSTIGT!!!! Ni har ju inte ens sett ungen!!!
Så vi åkte hem, och mathilda sov hela natten.. men fick väcka henne vid 3, då hon hade 40 graders feber, och ge henne alvedon och vatten, det gick över förväntan. På morgonen ringde jag vårdcentralen, och vi gick ner med urinprov, de stack henne i fingret och sen träffa vi läkaren.. vi fick konstaterat att hon hade dubbelsidig öroninflammation, och halsfluss... förmodligen har hon haft jävligt ont i huvudet också, då jag började kräkas och hade så ont i huvudet att jag inte ens såg tvn sen på kvällen. Men helt ärligt.. södersjukhuset aka slakthuset kan ta sig i R Ö V E N!!!!!!
Nu mår mathilda iaf bra, efter en dunderkur.
Nu sitter jag spänt här och väntar på om det kommer någon som byter av...
Kommentarer
Postat av: Mamma
Jag blir så glad att ni mår bra....
Trackback
